Nej, inte igen! Jag avskyr när man har gjort någonting som man vill lägga bakom sig fast istället för att lägga det bakom sig så blir man ständigt påmind om det. Alla har vi nog någon gång gjort något dumt som vi ångrar.. Om det är något man gjort mot någon annan eller mot sig själv spelar nog ingen roll. Samvetet finns ändå där. Som idag.. vid matbordet så satt jag och pratade med mamma och pappa. Ska inte säga vad vi pratade om för då är det för tydligt vad jag menar, och om den personen läser det här så blir det bara pinsamt, ifall att den personen av någon anledning har glömt det där.. Men iaf, vi pratade om något och så bara dök den där pinsamma vinterkvällen upp i huvudet och jag satt och skrattade för mig själv. Så jag berättade för mamma och pappa om hur satans pinsam situation jag hamnade i den kvällen. Jag tror aldrig jag haft så dåligt samvete för något som jag har för det där... kände mig så jävla dum. Och ja det var nog det mest korkade jag någonsin sagt. Just därför är det så jobbigt att behöva tänka på det. Jag skäms när jag tänker på det. Kanske är det jag som överreagerar eftersom det där är vardagliga misstag som man råkar göra hela tiden. Men ändå så känns det som om just det där är annorlunda.. Jag kanske bara är paranoid som vanligt. Mamma och pappa fick ett gott skratt åt min pinsamhet och jag, jag fick sitta med händerna för ansiktet och återigen skämmas...
Idag har varit en helt vanlig inte-gjort-mycket-påsklovs-dag.. liksom ja, dagarna går och lovet börjar närma sig sitt slut och man fortsätter och väntar på att det ska hända något superkul. Men det gör ju aldrig det.. kanske man borde försöka göra något själv för att det ska hända något men ändå.. Jag är sugen på party! Att få bli lite galen för en kväll och släppa loss och inte behöva tänka på så mycket annat. Beställde en jätte snygg bikini i förrgår som kom idag, gick väldigt snabbt må jag säga. Den var lite vågad för min smak, men snygg! Får tvinga mig själv att ha på mig den, annars kommer mamma döda mig eftersom hon betalade 900 spänn för den. Senare emot kvällskvisten var jag med fröken Evelina och fröken Camilla. Vi åkte till Ica maxi och köpte hårfärg och Ben&Jerrys glass, mycket trevligt. Först satt vi och snackade om massa roliga saker och svullade glass sen fick jag färga håret på dom båda. Mina händer luktar fortfarande blekningsmedel, fast att jag hade handskar..
Detta eviga tjat om Björn Gustafsson vill inte ta slut, jag insåg idag hur sjukt besatt människor kan vara av andra människor ibland. Allt man läser i tidningar om hur kändisar blir stalkade av massa psykmänniskor. Kankse är jag på gränsen att bli en psykmänniska själv. Jag satt nere i källarn vid datorn då mamma ropar "Lina, Björn Gustafsson är på tv" Ivrig som jag blir rusar jag upp för trappen i en jävla fart, men i all denna ivirighet missar jag blindt ett trappsteg och faller stuprätt i trappen och slår båda smalbenen mot kanten av ett trappsteg. Ja, det gjorde ont, och jag skrek och skrattade som aldrig förr. Det var nog lite då som jag insåg hur besatt man kan vara, och att ibland så måste man kanske tänka efter och fråga sig själv om man inte gått över gränsen. Okej om Björn är helt otroligt bra, men för det kan man ju inte bara gå och kära ner sig i han som alla tjejer verkar ha gjort? Jag menar, dom känner ju honom inte ens? Hur kan man då sitta och skriva kärleksförklaringar och skit till honom. Man måste väll ändå känna personen för att kunna få några känslor för honom/henne, eller har jag fel? Allt handlar nog om uppmärksamhet, dom flesta är så kändiskåt att dom gör vad som helst för att få kontakt med en kändis.. Så att dom själva ska kunna komma ut i rampljuset..
Nej denna besatthet leder ingenstans, med tanke på hur många andra som är lika besatt av samma person så kan inte chansen vara stor att just du själv blir uppmärksammad. Kanske har jag själv börjat gått över denna psykgräns, kom på mig själv förut när jag satt och läste i en cosmopolitan tidning hos Camilla. Det stod någonting om att man kan tyckas vara lite besatt när man har känslor för en person men som kanske inte är ömsesidigt men att man ändå bombar denna person med telefonsamtal/sms... Hmm ja, blev nästan lite generad när jag läste det. Okej jag är väll psyk då, men inte är det lätt att vara normal heller.
Hade ett ganska seriöst snack med tjejerna på skolan idag, jag tror vi satt nästan mer än en timme och snackade om allt typ, livet i allmänhet. Camilla kom fram till att jag är en ganska djup människa till skillnad från henne själv. Hon sa att jag oftast tänker för mycket på allt. Jag tror det ligger lite sanning i det, jag tycker verkligen om att tänka, vidare om det är posetivt eller negativt. Men ibland kan det kännas som att det är svårt att få ut alla sina tankar, att dela dom men någon, ibland känns det som om man saknar någon man kan prata med. Jag och Camilla kom fram till att jag är inte alls som henne och Ewe, att det egentligen är konstigt hur vi kan ha hållit ihop så länge. Vi har lite olika syn på vissa saker. Och ibland känner jag att jag inte hör hemma där, med dom.
Ju mer och mer vi pratade så kom vi till samtalsämnet om att flytta och Camilla sa att hon skulle vilja flytta till sollefteå eller till Jönköping med Simon. Men jag, jag sa att om jag skulle flytta så skulle jag flytta själv, till en helt ny plats och bara starta om från början. Träffa nya människor och kanske, kanske hitta någon dricka-te-och-skriva-dikter-människa som mig. Okej där överdrev jag, för det första gillar jag inte te, och jag har aldrig skrivit en dikt... Kanske är det så illa att jag vuxit ifrån mina närmsta vänner, att jag inte är lika beroende av dom längre. Dom ger mig glädje och lycka men ibland så känns allt bara så kallt. Som om det bara är uppbyggt av en vägg av sten, lika grått, trist och falskt.
Ibland blir jag bara så förvånad, hur jag kan känna mig så hatad utan anledning. Hur vi kan kalla oss för vänner är ibland oklart, tycker ibland att jag får ta emot för många smällar, smällar som jag inte förtjänar. Ibland är det som om du slår emot mig för att du VILL vara osams med mig. Ibland känns det som om jag inte hör hemma med er, det är kanske det du vill?
Som Camilla själv sa det "Lika barn, leka bäst" kanske har hon rätt i det och kanske är jag en av dom som inte hör hemma i den leken längre.
Läst lite i tidnignar och så om människor som tjänar massa pengar på sina bloggar. Om man ändå hade ett så pass intressant liv så människor skulle vilja sponsra en för att skriva om det. OM.. ja, ett omöjligt OM.
Den här dagen har bestått av slapphet, musik i massor och åter slapphet. Tema veckorna har inte alls varit särskillt intressanta/roliga. Idag satt vi mest bara i studierummen och lyssnade på musik osv. Camilla och jag körde lite musicquiz. Massa gamla låtar som jag helt tappade greppet om. Fick tillbaka novellen av Sten idag, jag fick MVG konstigt nog. Tycker inte jag var förtjänt det den här gången. Snart blir Sten pappa ledig, tråkigt! Han kommer nog inte tillbaka förns efter jul nästa år... Konstigt hur man kan bli depp av en lärare. Okej inte riktigt depp, men mindre glad.
Jag är vansinnigt less på vintern. Inte nog med att det aldrig slutar snöa det är ju halt också. Imorse när jag klev av bussen till skolan så halkade jag till och var nära att ramla i backen men jag höll mig trots allt på benen. Man blir nästan lite avundsjuk när man kollar på bilder från södra sverige där dom har barmark och går omkring i Hood tröjor utomhus! Liksom, varför kan det inte vara vår här också?
Snart är det påsklov också, skönt kommer det bli. Fast det var ju nyss sportlov, blir lite mycket lov just nu känns det som, men man klagar ju inte! På påsklovet vill jag åka upp till Kalix, men den idén gillar ju inte pappa så. Har ju förfasiken inte varit där på ja.. hur länge som helst! Man orkar inte "hänga" i den här hålan hela tiden. Man vill komma iväg lite ibland. Kom och tänka på Emelie nu, som åker till Florida idag! LYX.. Själv får man väll vänta till sommaren innan man får se solen.
Det var väll allt jag kan komma på att skriva idag, man har inte orken att skriva något vettigt varje gång.
Så tills vidare, take care
texten säger allt som behöver sägas
Du säger att du är stark
att du har vart igenom det här förut
Du kommer fortsätta
det finns inte mycket mer att säga nu
Vi två hör hemma
i ett rum med inga andra
Om jag var tio år yngre
skulle jag inte behöva dig längre
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
Jag kommer inte älska dig
för resten av livet
Vill inte leva med tungan hängades utanför
och tycka synd om mig själv
Jag kommer inte höra av mig igen
och jag kommer inte ta skulden
Så säg det och få det gjort
det finns bara ett enda sätt att brinna upp
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför måste vi döda varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid
För en lång lång tid...
Någon dag är jag din jakttrofé som du övergav
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför
Varför vi måste vi såra varandra
nåt säger mig att du blir borta
en lång lång tid...
varför ge upp den personen som får mig att må bäst?
Ja vad finns det att säga just nu.. jag är trött och seg som kola.. Det här med att ha temavecka på skolan är inte alls roligt. Liksom att sitta och jobba med samma saker hela dagarna är inte alls specielt underhållande. Imorgon kanske blir lite annorlunda då vi ska till Söråker och se film osådant. Heldag i Söråker, "jippie"
Jag är stressad också, måste göra klart mitt historia häfte som ska in på torsdag. Har två uppgifter kvar som jag inte förstår mig på.. dom verkar så överdrivet jobbiga bara. Men det måste ju göras så får väll göra klart det ikväll eller plugga sönder imorgon. Blir så less på allt plugg som man har hela tiden. Har samhällsinlämning som ska in efter påsklovet också, och jag har inte gjort någonting på den typ. Plus att den kommer man få typ jobba hemma med bara eftersom på skolan har vi ju tema uppgifterna att göra. I NEED HELP.. och jag vill inte att Sten ska vara pappaledig.. hmmm. tråkigt.
Var så trött när jag kom hem från skolan idag så jag la mig i sängen och sov... ehe. Sen så skulle såklart missForsell ringa och väcka mig som vanligt. Men jag är oftast sur, lättretad och dum när jag är trött, så jag dissade henne när hon fråga om vi kunde gå ner till ica. Precis när jag ska lägga på luren så hör jag hur hon säger "cp" åt mig. Hon blev inte så glad.
Snart påsklov också, undra vad man ska göra då. Sportlovet kunde ju ha varit bättre så.. Blir i alla fall massa plugg, jippie! Tyskaprov, matteprov, samhällsinlämning. GE MIG SOMMARLOV, eller ge mig en bra anledning att slippa skolan. Men jag tror nog att det inte finns någon sådann.
Inte nog med allt detta så har jag kommit in i en sån där svacka igen då jag är så extremt osäker på mig själv. Blir irriterad på mig själv när jag gör vissa saker, får ångest över saker jag inte borde få ångest över.. Allt beror nog på att jag är så fruktansvärt förvirrad och allmänt borta med vinden. Vet inte riktigt hur jag ska lösa den här situationen.. om det ens finns mer än ett val att välja. Det återstår väll att se, men har inte sett något förut så varför skulle jag då göra det nu..
Äsch nu blev det förvirrande här.. Nu ska jag hetsa på min syster och tvinga henne att åka till ICA maxi med mig så jag kan köpa TUGGUMMI och något annat gott!
Hörs!
You're the best I know.. ;/
Det är dom små sakerna som man uppskattar mest i livet. Små saker som att lyssna om och om igen på Everlong med Foo Fighters. Det är vad jag gör just nu och jag får verkligen inte nog. Texten och allt är bara så perfekt.
Nu är det sportlov och man kan inte klaga. Eller egentligen börjar sportlovet imorgon, måndag. Men helgen har varit helt okej bra, roligast var i alla fall Lördagen. Det är inte bara dom små sakerna man uppskattar i livet även dom små stunderna..
Tittade på skärgårdsdoktorn förut och då var det en gubbe som levde ute på en ö med sin vän. Han den här gubben sa att han inte skulle kunna klara sig utan Kalle, som hans vän hette. Jag kände bara hur glad jag blev att höra det där, att en gammal man som levt under så lång tid och som måste ha en väldigt bra kunskap om livet erkänner att han inte klarar sig utan sin bästa vän. Det var bara så gulligt på något sätt. Det händer i vissa fall att man känner samma sak, även fast att jag vet att jag skulle kunna stå på egna ben så är jag ändå beroende av att ha vissa personer runt om mig. Så att man inte kollapsar mentalt. Det finns dom man inte kan klara sig utan.
Imorgon.. måndag, börjar som sagt sportlovet. Och dagen i ära ska jag gå jag-vet-inte-vad-den-heter- kursen med mamma och pappa. Men den där man måste gå innan man får börja övningsköra.. Ska sitta i 3 timmar med dom och bara försöka vara allmänt fokuserad på vad man gör. Får se hur det slutar. Men jag hoppas att det blir ett besök på Donken efteråt. Suktat i flera dagar efter en fet donken cheeseburger. När jag fixat körkort (vilket inte kommer ske förns cirka 2 år) så ska jag leva på drive inen på donken! Okej inte helt sant, men nästan så..
I övrigt så tycker jag att Evelina min vän kan ta och pallra sig hem från Åre, jag vet att hon lever i paradiset just nu med alla pojkar som hon säkerligen går och suktar efter. Men kom ihåg vi väntar på dig här hemma också och jag vill göra något roligt när du är hemma igen!
Nej nu är jag alldeles för slut i huvudet för att klara av att skriva något mer, så att säga så har man inte sovit så mycket under helgen. Har en dov huvudvärk som jag hoppas inte ska bli värre...
Jag älskar mina vänner! JA - det gör jag verkligen, åh herregud så lycklig jag är som har dom.