No time left for love

Jobba, jobba, jobba är vad som står på schemat just nu. Känns som om man inte har speciellt mycket tid över till annat. Mitt första sommarjobb, på folktandvården. Jobbar från klockan 7.20 - 16.00 ganska långtråkigt blir det ibland. Men om det inte vore för dom två fikarasterna och lunchen så skulle jag inte stå ut. Idag fick jag sluta en hel halvtimme före arbetstid, så snällt så snällt. Dagarna blir ganska långa, eftersom det inte finns så mycket att göra. När det väl finns något att göra så är det bara massa journalarbete, det är verkligen dötrist. Om ni visste hur många journaler det är där så skulle ni förstå. Ibland får jag hjälpa Ann-Chatrin inne på sterilen och det är faktiskt mycket roligare. Där får jag sortera massa instrument och gå ut med dom till tandläkar rummen. Fast dessvärre så måste man smörja in händerna med sprit typ varannan minut där känns det som. För händerna måste vara extremt rena annars får jag inte röra någonting där inne. Men nu ska jag inte skriva mer om vad jag får göra så att jag inte försäger mig. Jag har ju faktiskt tystnadsplikt.....  haha

Har jobbat två dagar på folktandvården nu, det går segt framåt. Men det ska bli skönt när det är klart. Ser ganska mycket folk och så när jag är där och det är kul att tjuvlyssna på tandsköterskornas skvaller. Igår så stötte jag även på Hampe hos tandläkarn, jag hade inget att göra så jag bestämde mig för att gå en runda och då satt han där i väntrummet. Så då¨stannade jag och pratade med honom ett tag, det var väldigt trevligt. För omväxlingens skull.

Sitter just nu och väntar på Camilla, vi ska väll dra ut en sväng med mopparna eller så. Har knappt någon tid över att vara med kompisarna eller Anton, det är förjävligt. Men till helgen då blire annat, då ska jag ta vara på tiden.
Och på torsdag ska jag nog ägna lite tid åt att vara med Anton också, blir ju kärlekskrank utan honom. Hehe
Nej mina journalplockande armar är alldeles för sega för att skriva något mer nu.

Keep holding on, 'cause you know we'll  make it through. Just stay strong, 'cause you know I'm here for you

-Anton.

Det är över nu

Nu är det över, dom här tre åren på mariedal är som bortblåsta med vinden, fast egentligen inte. För alla minnen sitter inom oss. Jag kommer aldrig glömma den här tiden. Känns lite konstigt nu när det inte är 9:6 längre, jag kommer sakna många. Vissa kanske man tappar lite kontakt med, men det är sånt som händer. Jag håller iaf med om vad Eddie sa idag vid kyrkan när Pia frågade vilken mentorsgrupp han gick i, han svarade : "The best"  kan inte annat än att säga samma sak. Tack för dom här tre åren, nu går vi alla våran egen väg.

Morgonen började med att jag klev upp klockan 6, var svintrött. Men det var bara att kämpa sig upp ur sängen om man skulle hinna göra sig iordning innan skolavslutningen. Efter jag duschat gick jag och slängde i mig en macka sedan börja jag fixa mig. Tjugo i åtta for jag mamma och pappa ner till kyrkan, stod där utanför och surrade med alla. Jag, Camilla, Carro och Ewe blev såååå besviken över att vi inte ens nu, sista året, sista gången vi gjorde nånting med skolan kunde få gå in i kyrkan först, men inte då, vi är ju nummer 6. Sista klassen av niorna så vi fick gå in i den ordning som vi alltid annars gjort. Själva skolavslutningen var väll inge speciell, man satt mest bara där och lyssnade på prästen som babbla och alla som spela. Och så fick man ju en röd ros av skolan också, vi nior alltså. Vissa förtjänar den andra förtjänar den inte lika mycket.. 
När vi var klara i kyrkan skulle alla nior och lärarna samlas inne i Johannes gården och fika. Först fikade vi tårta, sen så skulle Åke (rektorn) dela ut massa blommor till anställda, sen så vare mentorsgruppernas tur att gå upp var för sig för att få betygen och samtidigt höll mentorerna ett litet tal medans dom stod där med sin grupp. Marlenes tal var så bra så, hon sakande ord för oss sa hon "hehe".
Betygen var inte alls dåliga, riktigt bra faktiskt, blev väldigt nöjd. Ett G 5 MVG och resten VG! Mamma och pappa blev så stolta så. Fick en blombukett av dom också.

Igår var jag på systers och kusins student, Anton följde med också. Så han fick träffa större delen av min släkt! Och Anton du får ursäkta Göran, han har några skruvar som är lös. Man kan inte annat än att skratta åt tönten. Blev lite avundsjuk på Elin och Johan som fick massa fina presenter. Men om tre år då äre min och Björns tur, wiho. Ska bli jävligt kul, men tre år är ett tag, först och främst måste man ju börja på gymnasiet också. Det blir SP för mig och Björn ska gå nördlinjen TE, samma som Elin gick. "Det är inte storleken som räknas, det är tekniken"  haha klockrent!

Sommarlov nudå, så satans skönt. Men det känns inte så speciellt ändå. Skolan kommer ju snart börja igen ändå. Och på måndag börjar man jobba, folktandvårde here I come! Det ska bli skönt att få det avklarat så får man lite semester sen innan man börjar på hagalid och jobba. Det jag längtar till mest av allt den här sommaren det är gatufesten! Första året som mamma och pappa låter en gå tre dagars, haha. Men fan va kul det ska bli!! Skulle ju även va skit kul och gå på nån större festival, typ som hultsfred, hehe, men det får vänta tills man blir äldre. Ska nog till Ramsele med Camilla i sommar också och kanske det blir Åre med Ewe och Camilla. Den här sommaren ska bli minnesfull och speciell. För till hösten går vi alla våra egna vägar.

Ikväll ska jag vara med Ewe och Camilla jag tror vi drar in till stan, till ån. Men ikväll blire inge rajtan tajtan iaf, jag ska vara en duktig flicka ikväll. Det har jag lovat mamma och pappa, vill ju inte göra dom besvikna, och jag vill verkligen inte vara med om samma som hände på sista april, det orkar jag inte igen.

Nu har jag skrivit tillräckligt, nu ska jag gå och celebrate the summer.


Anton - kärlek