"Hej era rödtottar"
-"Hejsan"
"Har ni haft tandvärk någon gång?"
-"Ehm ja"
"Ja då vet ni hur det känns... ajaj, hoppas dom har något på apoteket"
Haha han var jätte rolig på något vis, märklig människa kanske. Det kan faktiskt vara roligt när främlingar kommer fram och pratar med en. Det är alltid så stelt tycker jag, man pratar typ aldrig med folk man inte känner om man inte måste.
Känner mig som en liten popflicka jag brukade låtsas vara i gamla dagar (cirka någon månad sedan). Jag gillar popstilen eller hur man ska säga. Om det än finns särskillda kännetecken för en popare. Men alltså inte sånna där som går runt med stjärnor och klister märken i ansiktet för att vara lika söt som Henrik Berggren i Broder Daniel. Utan mer stilen generellt, nördbrillor, snygga lite halvtöntiga frissyrer, stuprörs jeans och glada färger. Lite indie inspirerat gillar jag också och den där extra lilla touchen av "street" känsla haha. Alltså inte baggyjeans då mer wct tröjor, sneakers och andra coola grejjer.
På tal om pop och popare så sitter jag och lyssnar på Broder Daniel för tillfället.
Happy people never fantasize är så sjukt bra! Texten är asbra. Låttexter är väldigt viktiga för mig, japps så är det.
Ikväll tror jag att det blir Ben&Jerry's !!!
Henrik Berggren.