Things will never be the same again

Nu är det så att jag har tänkt lite igen.

Jag tror inte att saker kommer bli som dom var förut. Har märkt att allting förändras hela tiden. Vänner man tappar kontakten med, vänner man har men inte längre står lika nära. Man blir äldre, är det kanske en av anledningar till att det blir som det blir? Alla har så olika viljor, man försvinner olika vägar utan att titta bakåt. Ibland kan jag komma på mig själv sakna hur det var förut, allting var nog ändå bättre förut. Viktiga människor för mig tynar bort mer och mer, jag vill inte att det ska vara så. Jag vill ju ha er kvar för resten av mitt liv. Ni är en del av mig.

Men jag tror det nästan är för sent för att lägga i en högre växel, det finns nog ingenting att göra åt saken. Vi alla står där vi står nu och ingen har lust starta om på nytt. Det skulle krävas en stor kraftansträning för att få det som det var förut. Ingen orkar. Istället lever vi vidare med hur vi har det nu. Låtsas att allt är så bra, som om det förflutna inte existerat.

Innerst inne. Det gör mig ledsen när jag tänker på allt man håller på att förlora. Det man förlorat kommer nog aldrig mer tillbaka. Jag tror inte jag skulle kunna leva med det.

Is this the life you wanna live?

Kommentera inlägget här :