besvikelser

falskhet, myttomaner och besvikelser.. allting kommer hela tiden. Det tycks aldrig ta slut. De få personer som är hela och rena, tacka gudarna att jag har er. Vem fan orkar leva i en värld där det inte finns någon att luta sig tillbaka mot? Jag är trött på all idioti..

åh, Camilla och Jesper, jag är så glad för deras skull, så glad för min bästa väns skull. Att dom har varandra, dom vet inte vilken tur dom har. Jag är ensam.. och stark, eller? Jag är nog inte mycket till independent women när det kommer till kritan. Jag saknar någon, någon att bara hålla om, jag vill slippa känna mig ensam. Försöker göra något åt det men det ända jag får tillbaka är besvikelse, är det värt det? Snart ger jag upp, finns det någon människa där ute som inte är helt dum i huvudet.. jo det finns det faktiskt, men inte för mig.. tyvärr

Kommentera inlägget här :