Idag har varit en helt vanlig inte-gjort-mycket-påsklovs-dag.. liksom ja, dagarna går och lovet börjar närma sig sitt slut och man fortsätter och väntar på att det ska hända något superkul. Men det gör ju aldrig det.. kanske man borde försöka göra något själv för att det ska hända något men ändå.. Jag är sugen på party! Att få bli lite galen för en kväll och släppa loss och inte behöva tänka på så mycket annat. Beställde en jätte snygg bikini i förrgår som kom idag, gick väldigt snabbt må jag säga. Den var lite vågad för min smak, men snygg! Får tvinga mig själv att ha på mig den, annars kommer mamma döda mig eftersom hon betalade 900 spänn för den. Senare emot kvällskvisten var jag med fröken Evelina och fröken Camilla. Vi åkte till Ica maxi och köpte hårfärg och Ben&Jerrys glass, mycket trevligt. Först satt vi och snackade om massa roliga saker och svullade glass sen fick jag färga håret på dom båda. Mina händer luktar fortfarande blekningsmedel, fast att jag hade handskar..
Detta eviga tjat om Björn Gustafsson vill inte ta slut, jag insåg idag hur sjukt besatt människor kan vara av andra människor ibland. Allt man läser i tidningar om hur kändisar blir stalkade av massa psykmänniskor. Kankse är jag på gränsen att bli en psykmänniska själv. Jag satt nere i källarn vid datorn då mamma ropar "Lina, Björn Gustafsson är på tv" Ivrig som jag blir rusar jag upp för trappen i en jävla fart, men i all denna ivirighet missar jag blindt ett trappsteg och faller stuprätt i trappen och slår båda smalbenen mot kanten av ett trappsteg. Ja, det gjorde ont, och jag skrek och skrattade som aldrig förr. Det var nog lite då som jag insåg hur besatt man kan vara, och att ibland så måste man kanske tänka efter och fråga sig själv om man inte gått över gränsen. Okej om Björn är helt otroligt bra, men för det kan man ju inte bara gå och kära ner sig i han som alla tjejer verkar ha gjort? Jag menar, dom känner ju honom inte ens? Hur kan man då sitta och skriva kärleksförklaringar och skit till honom. Man måste väll ändå känna personen för att kunna få några känslor för honom/henne, eller har jag fel? Allt handlar nog om uppmärksamhet, dom flesta är så kändiskåt att dom gör vad som helst för att få kontakt med en kändis.. Så att dom själva ska kunna komma ut i rampljuset..
Nej denna besatthet leder ingenstans, med tanke på hur många andra som är lika besatt av samma person så kan inte chansen vara stor att just du själv blir uppmärksammad. Kanske har jag själv börjat gått över denna psykgräns, kom på mig själv förut när jag satt och läste i en cosmopolitan tidning hos Camilla. Det stod någonting om att man kan tyckas vara lite besatt när man har känslor för en person men som kanske inte är ömsesidigt men att man ändå bombar denna person med telefonsamtal/sms... Hmm ja, blev nästan lite generad när jag läste det. Okej jag är väll psyk då, men inte är det lätt att vara normal heller.