Kents nya och dessutom sista album släpptes i fredags. Jag har hunnit lyssna igenom det ett par gånger sedan dess, som besatt. Som vanligt levererar de knivskarpa texter. Åh, så trist att detta är det sista albumet.
Jag tycker verkligen att varenda en av låtarna på detta album är bra. Så framöver kommer det nog bli mycket Kent här.
-------
Men jag kan inte lura mitt hjärta Hur gärna jag än vill Kan jag inte lura mitt hjärta
Kollade på Eurovision i lördags i brist på någonting vettigt att göra. Fastnade för Lettlands låt: skön musik, halvsnygg kille vars röst lät ganska lik Björn Dixgårds (sångaren i Mando Diao).
Jaja, har lyssnat lite på den sen i lördags, så den har helt klart växt på mig.
Traktorer ute på gatan De borrar under vårt hus Skuggor faller genom fönstren Mina blickar söker ljus Jag tänker på dig ofta Jag kan erkänna det nu Ibland på fyllan slår jag ditt nummer Men jag fegar alltid ur Jag glömde hur man längtar En konsekvens av att ha allt Men det finns ingenting som lever här Sen du försvann Varför orkar jag aldrig vänta It's the story of my life Men jag hade aldrig ditt tålamod Jag bara jagade nästa high.
Jag har börjat lyssna på en del norsk musik på senaste. Lite skumt då jag inte riktigt förstår allt de sjunger. Men görs ändå mycket bra pop i norge? Älskar denna låt, lite Björnstammen vibbar.
Känner sådan hatkärlek för hösten. Mitt humör börjar som alltid svikta i takt med att löven faller av träden.
Men vad gör väl det när man kan lyssna på finsk musik som man inte förstår ett ord av. Ibland är det skönt att kunna lyssna på musik utan att behöva analysera texten.