När jag var 9 år kom du in i mitt liv, en busig liten valp var du och den absolut sötaste jag någonsin sett.
Du skulle komma att bli min bäste vän, en oskiljaktig vän som tröstade mig när jag var ledsen och som alltid viftade på svansen mot mig oavsett vad. När du var liten ville du alltid ligga i mitt knä och när du blev större brukade du försöka men det blev som lite svårt med tanke på din storlek. Men gosig var du. Jag älskade att lukta på dina öron och ditt huvud för din doft var trygghet för mig.
Och nu finns du inte längre. Efter 12 år med dig, finns du nu inte mer än i mitt minne och mitt hjärta.
Min älskade vän, jag kommer aldrig glömma dig.
Rapp <3
Dom som aldrig haft ett husdjur kan inte förstå hur oerhört jobbigt det är att mista det. För mig är det den största sorgen jag hittills upplevt i mitt liv.
Va fint skrivet Lina, tårarna rann när jag läste det <3 kram gumman
skriven