Kärlekslåtar är inte rättvisa!
Nej för man blir helt snurrig av dom, gör att man tappar greppet om allt... nästan.
Liksom om man försöker bygga upp en karaktär av sig själv, att verka stark och lycklig. Försöka vara den som klarar sig hur bra som helst utan kärlek. Det går ju hur bra som helst, tills man lyssnar på en kärlekslåt. Som t.ex. Honey and the moon som jag nöter sönder. Hur fin som helst. Men en jävla kärlekslåt, man blir ju helt bortkopplad från allt. Jag typ som smälter och blir sådär känslosam och blödig.. usch
Åhh, kärlekslåtar är inte att leka med.
Man vill ju vara kär när man hör dom!!!
Jag minns inte ens känslan av att vara kär, det är väll för tragiskt. Jag som trodde jag skulle klara mig bra ja men jag börjar lessna på det här. Vill fan också vara kär! Ha någon att hålla i handen och gosa med. UHU.
Och främst av allt, att känna sig speciell, att vara någons dyrbaraste.
Fan va blödigt det blev nu, ska sluta lyssna på kärlekslåtar och sova istället.