Håkan var, ÄR så otroligt bra!
Och stämningen, ja, det var så fint.
Alla låtar var magiska, man sjöng/skrek med i alla låtar och tappade rösten och höll på kvävas av andningsnöd. Varmt blev det också, svettigt att stå sådär packat. Under en låt, tror det var "vi två, 17 år" så kom det ner "snö" från taket, fast det var ju inte riktig snö förstås, men det var så fint, man blev som i extas. Håkans röst som sjöng och alla sträckte händerna i luften för att fånga "snön". Ojoj, men jag kan inte skriva om hela kvällen här för då blir det väldigt mycket att skriva. Väldigt glad över att jag fick höra Hurricane Gilbert live för första gången! Jag lyckades fånga en ros också! Håkan o co. kastade ut några rosor över publiken och jag var en av dom lyckliga att fånga en.
Håkan är då speciell han, sådär djup och gullig på nå vis. När han pratar så låter han som världens bästa människa, så oskyldig på nå vis.
Menmen, nu får man börja längta till Anna Ternheim 6 Mars istället då!
Ikväll blir det nog fest, ja.
Puss på din blogg då <':
skrivenska du se håkan något mer i år?